Patrik K Nilsson

Fast det här trädet har nog snart sett sin sista.

4h-gården , gränby , Uppsala 

...sol sol strålande sol...

Att kunna vakna av sig själv, inte väckas av ett barn ca kl 0540 , varje morgon.

Att kunna dricka morgonkaffet utan att höra "gogurt gogurt" (vilket som ni nog förstår, betyder , yoghurt) hela tiden.

Att inte behöva avbryta frukosten ,för att byta en bajsblöja.

Att inte behöva väcka upp trötta tonåringar.

Att få ta hand om mig själv och ingen annan ett tag.

Jag ber om ursäkt på förhand om mina barn någonsin kommer att läsa detta.

Ibland så behöver man få tänka lite ego.

Trösten och räddningen på jobbet är mina Peltor.

...jag jag jag bara jag.... bara för en liten stund....

En cykeltur i hemtrakterna eller en promenad i Uppsala eller Stockholm är allt som behövs. Javisst , tid behövs ju också.

Jag får ta mig tid helt enkelt. Som det är nu så lägger jag ut en bild per inlägg. Dock så blir det inga nytagna just nu, skärpning!

....fota mera....

En del av specialinredningen till en garderob. Lådor i massiv ek och glasfronter.

En del är måsten och en del är önskeprojekt.

Staket, måla huset,skärmtak på framsidan, bygga ut verandan på baksidan, uterum och slänga bort ölandsstenen.

Räkna materialåtgång,var ska det köpas? Hemleverans? Tid och pengar för att genomföras.

Jag har ju tur att jag jobbar på ett snickeri, då har jag har möjligheten att låna maskiner och verktyg därifrån. En kostnad mindre. Tyvärr så är jag för dålig på att be om hjälp med saker och ting, vilket resulterar i att man jobbar för mycket och inte tar sig tid att vila på kvällar och helger.

Hur har ni det? Brukar ni be om hjälp?

Har ni några projekt inför våren/sommaren?

...klar till semestern tack....

Jodå hon närmar sig två med stormsteg , man älskar och ,hårt att säga, ogillar stundtals.

Hur kan en sådan liten ängel förvandlas till ett litet monster på ett kick, för att sedan förvandlas tillbaka till en ängel igen?

Jag har ju tre söner också ,men jag kan inte minnas att perioden T2 var så här påfrestande. Kan vara åldern (min alltså) , det var ju ca 8 år sedan förra gången.

Kan det vara så att det är skillnad på killar och tjejer?

Jag tror det. Vid många tillfällen så har man märkt skillnad , såsom på humör och utvecklingsfasen som är snabbare och mer "intensiv".

Nu är det bara att vänta ut den här fasen och invänta nästa......

Vi tog en cykeltur till en lekplats och lekte en stund.






...våren är här.....igen

1968 så var vi ca 3,5 mdr människor på jorden , nu 2014 är vi ca 7,1 mdr, fundera på det ett tag. 

Så inledde Mattias Klum sin föreläsning i universitetsaulan.

1200 förväntansfulla som hade blivit inbjudna hade tagit  plats i aulan.

En blandning av nytt och gammalt blev det, berättelser om hur man kommer överens med arbetsgivaren , National Geographics Society, och om möten med intressanta personer och djur.

Hans resor måste vara något av det mest fantastiska man kan uppleva. Allt ifrån Borneo , Afrika och inte minst Arktis och Antarktis. 

Med en enorm inlevelse tar han med och på resorna i både bilder och ord.

Hans resa med prins Carl Philip var intressant.

Påpekar ofta och mycket om hur stora avtryck vi sätter på jorden.

Vi är många och behöver hjälpas åt att bromsa utrotningen av våra djur.

Ett exempel är att man jagar noshörningar för att rika ska kunna snorta malt noshörningshorn likt kokain( kokain är billigt i sammanhanget).

Skulle kunna skriva hur mycket som helst om det här, för det är ett väldigt viktigt och allvarligt ämne.

Jag rekommenderar att ni köper någon av han böcker. Inte minst för alla fina bilder.

Han rundar av lite med att säga att hans barn skulle vilja se alla djur då dom växer upp. 

Men frågan är om det finns några kvar då.

...save the world...

Blev inbjuden för andra året i rad att få närvara.

I år sker föreläsningen i universitetsaulan på Uppsala universitet.

Intressant att höra en som har ett så stort engagemang och brinner så för världens miljöfrågor.

Det är ju inte till någon nackdel om man får se lite av hans bilder som är helt fantastiska.

Det var nog bilderna som jag fastnade för först med Mattias.

Hans fotobok om sin resa till Borneo blev mitt första möte med herr och fru Klum, sen har det bara rullat på.

Svt's satsning "Fridlyst", ej att förväxlas med Efterlyst, var också en mycket bra presentation av Mattias världsomspännande arbete.

Nu ser jag fram emot en lyckad kväll i Uppsala.

....ta hand om världen...

Man kan svära och använda ord som fan eller telefonförsäljare.( ber på förhand om ursäkt om någon i forumet har ett dylikt jobb, det finns ju undantag)

Man kan också säga nej och mena nej.

Min hustru fick igår em påringning av en , som det senare visade sig att vara, ung student på provisions lön.

Han ringde(från kombilotteriet, tror jag att det var) om att hon var speciellt utvald på den adressen och fick ett riktigt bra pris på några lotter. Erbjudandet gällde endast i 20 dagar, så passa på.

Ett första "Nej tack."

Men du bor väl på xxxxgatan xx?

"Ja"

Då skickar jag ut ett kuvert till dig på den adressen.

Ett andra "Nej tack." I en lite irriterad ton.

Men det är ju ett jättebra erbjudande ju.

Ett tredje och hårdare "Nej! Jag vill inget ha"

Men det är ju en jättechans att vinna , jag skickar till dig .

För fjärde gången "Nej! Du skickar inte något till mig!"

Då drar han till, i ren desperation, med att han är ju student, så snälla köp.

Jag har i lagom hög ton sagt att " Hör du inte vad hon säger."

För femte gången , måttligt irriterad ."Nej ! Jag vill inte ha något , hör du vad jag säger? Nu lägger jag på!"

Tack och hej.

Nej betyder nej! 

Det här kan liknas vid en våldtäkt, ett verbalt övergrepp.

Så här ska det inte gå till vid en telefonförsäljning. Helt oacceptabelt!

Jag kan ha missat några nej , men ett nej är ett nej och det ska mottagaren av det acceptera.

Kände mig redo för den nu, att få dumpa vinterjackan , vantar och mössa till förmån för keps ,T-shirt och sneakers.(och ta cykeln till jobbet)

Cykeln som är en väl servad 17-årig trotjänare. Tar man hand om sakerna men har så lever dom länge.

Men men det kommer väl en till vår snart, fast på riktigt den här gången.

Kort och sent inlägg så här på måndagkvällen.

Det får helt enkelt bli en bild.

Testade macrolinsen till min Iphone 4s.

Tycker att den fungerar bra, med en närgräns på så lite som ca 13 mm så kommer man riktigt nära.

Idag hade jag tänkt skriva om hur kul det är att ha sin snart trettonåriga son på besök över helgen.

Men det blir en liten rapport om ett besök på barnakuten.

Under eftermiddagen då vi var ute i trädgården i vårsolen, så råkade Agnes att snubbla. Det resulterade i att hon under fallet slår pannan i ölandsstenarna som ligger där. Två föräldrar i chock och en orolig tioåring försöker se vad som hänt.

Jodå blodet sipprar fram ur ett litet hål i pannan. Behåll lugnet!

Tvätta försiktigt och stoppa blödningen, snabbt beslut att åka in till Uppsala barnakutmottagning.

Blir snabbt och proffsigt bemötta av trevlig personal.

Agnes behövde inte sy men fick tejpas.

Samtidigt som sköterskan plåstrade om Agnes så plåstrade Agnes om sitt gosedjur.

Gosedjuret tvättades och fick ett litet plåster i pannan, Agnes likaså.

Efteråt bjöds det på glass och allt var bra.

Nu sover hon gott och vi hoppas att det inte blir några komplikationer inatt.

Imorgon tar vi en ledig dag från förskolan och laddar för resten av veckan.

....shit happens.... Men faan vad det gör ont i en när ens barn gör sig illa..

Storyn bakom denna bild.

Vi reste till Bulgarien 2013 , alla utom min mellan grabb.

Sju stycken , som värsta familjen annorlunda, besökte vi Sozopol i en vecka i början av juni.

Under veckan som vi var på plats, som var lite av en försäsong, byggdes det upp en helt ny handelsgata med restauranger och nöjen.

Däribland Subway, som givetvis skulle invigas av de äldsta sönerna.

Min äldsta är med på bilden.

 .......en bild , ett ögonblick , många minnen......

25 mil skiljde oss åt ett helt år.

Telefonen blev en livlina, många långa samtal.

Att prata mycket och verkligen lära känna varandra under en så lång tid , var nog bra för oss.

En och enda fördelen med att inte , under den första förälskelse tiden, träffas så ofta var att vi verkligen hann att känna efter om det verkligen var meningen att vi skulle ta steget.

Vi träffades varannan helg, oftast så åkte jag , längtande ,dom 25 milen.

Tur att våra barn , två var, var små och väldigt nära varandra i åldrarna.

Blev lite lättare att "bygga" ihop familjen då.

Hösten 2002 flyttade vi ihop.

Jag sade upp mig på jobbet, utan att ha något fast jobb på gång.

Vågat? Ja!

Dumt? Nja.. Kär!

Jag var arbetslös i fem dagar.

Sökte ett jobb och där jobbar jag fortfarande kvar.

Förlovade oss i december-02.....

 

Musik!

Idag måste jag bara klämma in ett musik inlägg.

"La belle epoque", känn på den!

Jocke Berg är helt klart en mästare på att få orden på plats.

Nästan som undertecknad , ha ha...

Helt klart en låt i tiden, och även att den får en att känna sig totalt utslagen och matt , så är den helt fantastiskt bra.

Alla händelser här i sverige den senaste tiden spelas upp som en film i huvudet på mig.

Jag är ingen recensent , kan inte tolka texter eller nyanser , men en bra låt känner jag iallafall ingen.

Nu har jag lyssnat på den åtta gånger idag (läs igår).

Det ska bli spännande att se vad dom gör för musikvideo till den här.

 

Lite anknytning till textraden om självmords statistiken..

Tyvärr har många tagit eller försökt att ta sitt liv på järnvägen som passerar vår ort...

 

 

 

ses imorgon om ni vill......

Ett nytt inslag blir att jag ska försöka bjuda på en bild i varje inlägg.

Sugna?

 

Jag måste vara världens bästa kund.

Igår köpte jag en cykel till min fru.

Kom in i butiken och gick fram till damcyklarna, en kille frågade om jag behövde hjälp.

Ja tack, jag tar den här , och så behöver jag en barnsits och en liten hjälm , tack.

Kollat,betalt och packat in i bilen på 15 min.

Ibland är det bra att veta vad man vill ha.

Kunnig och trevlig personal hjälper också till.

Hemma blev det en provtur av en glad fru och en överlycklig dotter.

....våren är här.....  

Men det är en så j...a skön känsla att få uppleva och göra saker för första gången , på nytt , en gång till.

Och med det menar jag inte enbart kroppskontakten.

Det finns så många andra saker.

Ställen att besöka.

Träffa nya människor.

Ämnen att diskutera.

Musik att lyssna på och inse att några cd-skivor finns det nu dubbletter av.

Bilresor.

Andra resor.

Det här började 2001.

Vi har gjort många resor sedan dess.

Var och en kommer att få sin plats här, inte minst våra barn.

...i väntan på del 2...

Kaffe bryggdes , de två yngsta barnen gjordes redo , (ja tioåringen klarade sig själv) och kameran packades ner i vagnen. 

En kort promenad ner till tåget för att ta det till Uppsala. Bara det i sig ,är ju en upplevelse för en tvååring.

Det är ju helt fantastiskt skönt att hoppa  på pendeln som tar ca 10 min.

Inga parkerings bekymmer eller hutlösa p-avgifter.

Första stoppet, korvkiosken.(energi!)

Andra stoppet , hemköp för att inhandla fika till senare.

Sen promenerade vi genom uppsala för att slutligen hamna i stadsparken.

En stunds lek ,  skoj och fika i vårsolen.

På vägen hem gick vi förbi Islandsfallet.

Och givetvis så passar undertecknad på att ta en liten "selfie".

"Jag vet inte riktigt var jag ska börja nånstans

Orden försvinner ur min hand"

 Det är så Peter Lemarc inleder sig sin sång,"Senast jag såg änglarna".

(Lemarc är en av mina favoriter)

Och ibland så undrar man hur och var man ska börja.

Jag hoppar direkt tillbaka till året jag fyllde trettio.

En liten resa och ett möte resulterade i att jag , som hade en son på fyra och en på sex månader, fick två bonusbarn.

Jag träffade alltså min nuvarande fru då, som i sin tur har två barn.

Lång historia blir kort, mycket pyssel för att få ihop en ny familj.

Men jag valde att flytta upp till Knivsta från lilla Söderköping.

Det har nu gått ett bra tag och det har varit mycket med och motgångar längs vägen.(mest med, vi hade en underbar tur att vi träffade varandra).

Vi har nu också två gemensamma barn och har det ganska bra , stundtals är det helt underbart! Men så är livet. Om någon säger att det alltid är underbart så tror jag inte riktigt på det.

Allt från den nya början och fram till nu kommer jag att bitvis skriva ner. Våra tältsemestrar med barn och utan , till utlandsresor med småbarn kommer det att handla om.

Dags att våga bli personlig......

Kanske , kanske inte, den är och förblir ett omdiskuterat ämne.

Så länge det finns två kön( ja , två, jag kommer få för det här men enligt mig så finns det bara två kön.) så kommer det att finnas olikheter och orättvisor emellan dem.

Det behöver inte göra det, för enligt mig så har vi alla samma rättigheter och skyldigheter, såväl kvinnor som män.

Jag anser att vi i modern tid borde ha kommit så långt att vi (läs män) accepterar kvinnan som jämnställd med mannen, eller tvärt om.

Jag hoppas och tror på mänskligheten.

När min dotter som är snart två, fyller 50 år så hoppas jag att den internationella kvinnodagen är ett minne blott.

Men fram till dess,

RES ER UPP OCH TA FÖR ER!

Vik inte undan

Ta plats

Våga vara kvinna.

Kvinna + man = mänsklighet

Jämlikhet=mänsklighet

Och på den sjunde dagen så vilade han...

Lite kanske, jag är hemma från jobbet idag och känner mig lite seg.

Och så dyker den upp denna

Jag fick dock en liten kick igår då jag såg dokumentären 

"The Windwagon project" på svt.

Deras projekt ,att bygga en windwagon(segelfarkost som används på land, en segelbåt på hjul) från grunden,för att sedan frakta den till Black Rock Dessert i Nevada och deltaga i den årliga Burning Man festivalen ,var stort.

(Går inte att jämföra med etthundra futtiga inlägg.)

Jag kommer nog aldrig att ha ett så stort projekt någon gång i livet,men små projekt är också bra att ha.

Ett mål.

Skulle vilja tillhöra en sådan tajt grupp som den i dokumentären.

Att ha en gemensam dröm, och sen få förverkliga den tillsammans.

............jag drömmer vidare.........

När jag gick med i #blogg100 så förberedde jag ett antal inlägg i förväg.

Jag vet inte varför, men kanske ville jag få ett litet försprång.

Livet kommer ju emellan allt som oftast ,och så kan det vara svårt att få till något vettigt. Men jag kämpar på och försöker så gott jag kan. Har några idéer om vad jag vill med denna blogg. Vi får se om det blir verklighet av dem.

Syns imorgon ....

Jag slänger ut inlägg på må få.( det känns så iallafall).

Lite skärpning från min sida tack.

Kanske har jag redan prestationsångest?

Ingen tävling, ingen "längst inlägg med viktigt innehåll vinner ". Men ändå känns det lite , typ, svårt att få till något vettigt. Jag vill ,och om jag tar mig tid, så kan jag nog få till något bra. Är det så att jag är rädd för vad ni ska tycka om det ni läser/ser?

Nej, så får det inte vara, för jag kommer att fortsätta ända till dag 100 och längre om det vill sig väl.

Så till er alla där ute, om ni vill så ses vi här , en gång om dagen.

Riktigt bra musik!

Inspiration eller plagiering, gränsen är hårfin.

Jag har inspirerats av carlbom och jag kommer att presentera några av mina egna alster här.(10 åringen har SJUKT mycket lego).

"Lockdown"

går både upp och ned så kommer jag emellanåt bearbeta och ventilera lite händelser ur verkligheten. 

Inte förskönad eller tillgjord , 

utan rakt av, hur jävligt eller ljuvligt det än kan vara.

Åldrarna är , avrundat uppåt , 2,10,13,16,17,19. Snacka om tufft liv. Tvååringen är enda tjejen!

Det blir en stor utmaning att klara av blogg100 då man inte har så mycket "egentid".

Jag kommer att försöka få till några riktigt genomtänkta och välformulerade inlägg under tidens gång.

Nödlösningen blir att lägga ut en bild med medföljande bildtext.

Planering och upplevelser och livet bygger denna blogg....och en del bilder.

 

Avsändare var Kavos.se.

Innehållet var en 3 i 1 lins till min Iphone 4s. Vidvinkel,fisheye och macro. 

Jag tycker mig ändå känna en viss kvalitets känsla i den.

Det lilla tillbehöret kommer att få följa med mig på fotoutflykter.

En andra utvärdering kommer senare när jag har testfotograferat med den.

Bilder kommer också ut på min instagram @pakani

Jaha , då gör jag ett nytt försök, förra året så klarade jag mig i sextio dagar.

I år så ska jag med rätt planering och ett bra flyt ro det här iland.

Jag kommer, som rubriken lyder, hantera föräldraskap, foto och som sagt annat som gör livet gott.

Jag kör nu på Blogg.se och trivs jag här så kommer jag nog att bli kvar ett bra tag.

Jag har mycket som jag vill få ut och dela med mig av , struntsaker ,bilder och kanske till och med livsavgörade ämnen.

Så , nu var det första inlägget skrivet, nu kör vi så det ryker!