Besviken och upprörd. Igen! #bloggswe
Jaha, man slutar aldrig att förvånas över hur samhället tar, eller inte tar hand om våra barn.
Efter samtal med sociala enheten så har dom kommit fram till att min son verkligen behöver någon form av hjälp. Samtal eller annan hjälp.
Grejen är den att det är frivilligt att ta hjälpen.
Han är under arton , så jag tycker att vi föräldrar skulle kunna få bestämma , då sonen anser att han inte behöver någon form av hjälp alls.
Vad ska man göra? Inte lätt för föräldrar att övertala barnen till att göra något som dom inte vill, än mindre få dom att gå i typ samtalsterapi.
Frivilligt? Vad är det för fel på våra svenska lagar och regler ? Jag trodde att vi skulle värna om våra barns bästa!
Nu återstår att vänta på vad polis, åklagare och soc kommer fram till.
Fan , rent ut sagt , om allt ska läggas på oss oroliga föräldrar för att få honom på rätt bana!
Inte nog med att man är orolig och upprörd över det som hänt, man ska tydligen , med visst stöd, lösa problemen själv.
Suck.....
Lägger in en bild på en underbart vacker blomma som vi såg när vi promenerade i Visby.
Återkommer med en reseberättelse från vår Visby vistelse lite senare.
