Personligt... #blogg100
"Jag vet inte riktigt var jag ska börja nånstans
Orden försvinner ur min hand"
Det är så Peter Lemarc inleder sig sin sång,"Senast jag såg änglarna".
(Lemarc är en av mina favoriter)
Och ibland så undrar man hur och var man ska börja.
Jag hoppar direkt tillbaka till året jag fyllde trettio.
En liten resa och ett möte resulterade i att jag , som hade en son på fyra och en på sex månader, fick två bonusbarn.
Jag träffade alltså min nuvarande fru då, som i sin tur har två barn.
Lång historia blir kort, mycket pyssel för att få ihop en ny familj.
Men jag valde att flytta upp till Knivsta från lilla Söderköping.
Det har nu gått ett bra tag och det har varit mycket med och motgångar längs vägen.(mest med, vi hade en underbar tur att vi träffade varandra).
Vi har nu också två gemensamma barn och har det ganska bra , stundtals är det helt underbart! Men så är livet. Om någon säger att det alltid är underbart så tror jag inte riktigt på det.
Allt från den nya början och fram till nu kommer jag att bitvis skriva ner. Våra tältsemestrar med barn och utan , till utlandsresor med småbarn kommer det att handla om.
Dags att våga bli personlig......
